Startsida Om Oss Varför hästtandvård Historik om hästtandvård Vad hästtandläkaren gör Projekt om krubbitare Testa din kunskap
Om hästtänder Aktuellt På Eurohorse i Göteborg Info om föreläsningar om hästtandvård

Historik om hästtandvård

Hästtandvård är inte ett nytt område inom veterinärmedicinen, snarare tvärtom det finns skriftliga bevis redan hos de gamla grekerna, romarna och kineserna att det redan då fanns kunskaper om hästtandvård och att vissa ingrepp hade utförts på hästtänder.

Man kände till att framtänderna förändras med åldern och man kunde bedöma hur gammal hästen var genom framtändernas form och slitage.
Det finns en hypotes att manipulationer med hästtänder, för att förfalska hästens ålder, började redan då.
Pelagonius sammanställde 350 e.Kr. en skrift om dåtidens sjukdomsbehandlingar av hästar. Han ägnade i denna bok ett helt kapitel åt hästarnas tänder (De Dentibus).
Vid a romarrikets fall, föll mycket samlad kunskap i glömska och en mörk period följde för hästsjukvården och hästtandvården.

Bild 1
Ett visitkort för en etablerad hästtandläkare från Portland, Connecticut, USA, framhåller den humana metoder man använde i praktiken. I medeltiden behandlingsmetoderna grundades vanligtvis på religion, vidskepelse och folktro. Under medeltiden glömdes även minsta framsteg bort, som gjorts under romartiden. Ingreppen saknade vetenskaplig- och medicinsk grund och vissa behandlingar var mycket grymma, rent av barbariska. Dog djuret blev vanligtvis inte utföraren av ingreppet ansvarig, även om detta var en följd av felbehandling.

Inridning av unghästar var ett brutalt ingripande. Mer än 450 olika typer av betsel var kända att användas för ändamålet som var skarpa och våldsamma i sina funktioner.
Ett exempel på ingrepp som användes är när man placerade även krossat glas i hästens mun, i tron att detta skulle hjälpa till vid tillvänjningen av betslet. Konsekvenserna av detta blev många gånger att tungan skadades, som resulterade i partiell eller total amputation av tungan.
Käktänder och vargtänder hamrades ut för att göra plats för betslet och för att göra munnen mer känslig. Genom detta ingrepp ville man även "bryta ner hästens ande". Enligt en annan metod öppnades tandköttet och krossat glas placerades där. Avsikten med detta var att bilda en mer känslig yta i munnen så att hästen skulle bli mer lyhörd.

Förändringen inom hästtandvården började i andan av upplysningstidens Europa, närmare år 1762 då inrättades den första veterinärhögskolan i världen, i Lyon. Därefter grundades det veterinärhögskolor runt om i Europa och utvecklingen av den modern veterinärmedicinen och hästtandvården sattes igång. Istället för att använda de medeltida metoderna började man utveckla veterinärmedicin grundad på vetenskapliga principer.
År 1847 utfördes den första munhåleoperationen som på en häst där man använde eter som anestetik.
Redan vid slutet av 1800-talet fanns specialiserade hästtandläkare både i USA och i Västeuropa.

Bild 2
Skotten Fredi Milne var den mest kände hästtandläkare i början på 1900- talet i Europa.
Hauptner, den ledande tyska tillverkaren och distributören av veterinära instrument, ägnade 1913 tjugo sidor av den 400 sidor tjocka produktkatalogen för hästtandverktyg.
I Tyskland under 1930-talet revolutionerades ”tandraspningen” (behandlingen av vassa tandkanter) med en mycket utvecklades elektrisk tandraspmaskin. Utrustningen hade en förfinad design för att skydda munhålans mjukdelar men även ett inbyggt vattenkylningsystem.(Bild 3) (Bild4 )
Spridningen av den elektriska tandraspen hindrades delvis av att andra världskriget bröt ut och delvis av att de motordrivna transportmedlen utvecklades. Hästens roll i jordbruket, armén, och inom transporten togs över av olika motordrivna fordon. Detta ledde till att antalet hästar minskade drastiskt. Under 1930-talet var antalet hästar i Sverige ca 600 000 denna siffra sjönk till 40-50 000 under 1960 talet. Denna drastiska minskning av hästpopulationen påverkade även hästtandvården negativt, bland annat genom att tillverkningen av elektriska tandraspar men även annan avancerad tandutrustning upphörde och kunskapen om hästtandvård föll i glömskan.
Bild 3 Under 1980-talet, efter ca 40 år, började hästtandvården att vakna upp ur sin dvala. Detta har samband med att antalet hästar ökade som en följd av ökat sport- och rekreationsintresse. Hjulet var tvunget att uppfinnas på nytt.

Under 1990-talet förbättrades hästtandvården tack vare mer utvecklade tandvårdsinstrument. Det var också vid denna tidpunkt som sederande medel och anestetika utvecklades och spreds. I dag är det otänkbart att utföra en säker och kvalitativ hästtandvård (både för häst och personal) utan sederande och smärtstillande medel.
De senaste 10-15 åren utvecklades den digitala röntgentekniken genom vilken man kan göra mycket detaljerade bilder samt dator tomografi (CT), som är ett överlägset redskap både i forskningen och vid klinisk diagnostik.

En gång i tiden den veterinära tandvården började och var synonym under lång period med hästtandvård då hästen var det enda husdjur vars tänder man behandlade.
Bild 4 I dag ligger hästtandvården trots de senare framstegen långt efter hund och kattandvården. En förklaring till detta kan vara brist på formell utbildning på de veterinära högskolorna. En annan orsak kan vara att kunskapen inom humantandvården lättare kan användas på katter och hundar då dessa arters tänder är mer lika med människans tänder. Studier på hundars och katters tänder har även använts som experimentmodeller för humantandvården.
För att förändra den rådande situationen, samt för att hästtandvården skall ha tillbaka sina glansdagar måste det satsas mer på grund- och klinisk forskning samt att ett bredare antal institutioner och universitet än tidigare bör arbetar med dessa frågor. Även praktiserande veterinärer har en viktig uppgift genom att dokumentera viktiga och mätbara fakta i sitt arbete samt att sprida dessa data från fall till övriga aktörer.